Vi tar pulsen på Monica Vikingsson – ordförande i Parkinson Skåne

Vem är Monica Vikingsson?

Jag är 69 år och är sedan 40 år gift med Lennart som fick sin diagnos Parkinsons sjukdom 2010. Vi har tre söner och 5 barnbarn. Sedan sex år tillbaka bor vi i Lomma och tillhör lokalföreningen i Lund.

Under 35 år var jag chefssekreterare vid Lunds universitet, den längsta perioden vid Medicinska fakulteten. Först som sekreterare hos professorn vid Anestesi- och intensivvårdskliniken, vidare till Experimentell hjärnforskning. Därefter som sekreterare åt dekanus vid Medicinska fakulteten och vidare som sekreterare åt rektor vid Lunds universitet.

Under en 10-årsperiod var jag projektledare för Forskningens Dag, som arrangerar föreläsningar för allmänheten. Där fick jag kontakt med flera forskare som fortfarande är viktiga vid våra olika föreläsningar, exempelvis Världsparkinsondagen.

Varför blev du en ledare? Kan man lära sig att bli ledare? Är det en skillnad mellan att vara ledare eller att vara chef?

Jag tror att vissa personer är födda med egenskapen att vara ledare. Däremot tror jag att man kan lära sig att vara chef. Jag är en nyfiken person som vill veta mer och ett sätt för mig har varit att engagera mig i Parkinson Skåne.

Vad är viktigt för dig i ditt ledarskap? Hur tycker du att en ledare skall vara? Vilka är dina starka respektive svaga punkter?

I mitt ledarskap vill jag få mina medarbetare delaktiga i diskussionerna och besluten och ser gärna att de får egna ansvarsområden. Jag blir så glad när jag ser en person växa i sin roll men också i sin självkänsla. En bra ledare ska vara lyhörd och ta till sig omgivningens signaler utan att lägga för mycket känslor i det. Min starkaste egenskap är organisation – jag gillar att hålla reda på saker och ting. Min svaghet är att jag gärna tar på mig för mycket – mest för att jag tycker om att det händer saker omkring mig.

Vilka mål har du med ditt ledarskap?

Att vi tillsammans formar något att ge tillbaka till föreningens medlemmar – smått som stort.

Hur beskriver andra dig som ledare, tror du?

Förhoppningsvis som rak och rättvis, men även varm och omtänksam.

Du var ordförande mellan 2016 – 2018 och du är sedan årsmötet i februari i år ordförande i Parkinson Skåne igen efter ett avbrott på 2 år. Vad var det som fick dig att återvända?

Min mans sjukdom försämrades och kan numera inte bo kvar hemma. Som person vill jag ha något för händerna och det finns gränser för hur mycket man kan städa i skåp och utrymmen. Jag har faktiskt saknat arbetet i Parkinson Skåne under uppehållet och jag känner mig mycket välkommen tillbaka.

Vilka är dina fyra viktigaste uppgifter som ordförande?

Leda, forma föreningen, hitta nya vägar till information och kunskap samt att vara spindeln i nätet.

Vad är det bästa respektive sämsta med att vara ordförande?

Det bästa är att jag får träffa som många intressanta människor, både i och utanför föreningen. Om något sämsta finns så är det nog att det finns ekonomiska gränser för vad jag vill utveckla.

Finns det något du vill förändra i styrelsearbetet under denna mandatperiod jämfört med när du var ordförande förra gången?

Nej, egentligen inte utan jag fortsätter där jag slutade. För mig är det viktigt att synas som ordförande framför allt hos föreningens medlemmar. Jag fick förmånen att vara årsmötesordföranden vid de digitala årsmötena i lokalföreningarna och fick då möjligheten att ”träffa” ledamöter och medlemmar runt om i Skåne.

Vilka egenskaper tycker du är viktigast hos en styrelseledamot?

Att ta sitt uppdrag på allvar och att vi tillsammans hjälps åt att föra föreningen framåt. Sedan inser jag också att sjukdomen ibland tar ut sin rätt och då finns vi andra där och hjälper till.

Du tillträder som ordförande när Parkinson Skåne är under förvandling. Hur känner du inför denna förändring? Nytt koncept med webbtidning och nyhetsbrev, sämre ekonomiskt resultat och en pandemi som innebär att vi i princip inte kan genomföra planerade aktiviteter.

Främst hoppas jag att vi under hösten 2021 så smått kan öppna upp för aktiviteter igen. Vi är många som på olika sätt hanterat isoleringen och jag vet att behovet att träffas är stort. Samtidigt har jag stor respekt för de restriktioner som finns under pandemin.

Det är mycket spännande med webbtidningen och nyhetsbrevet, men samtidigt lite oroande hur vi ska lösa de extra kostnader de medför. Förhoppningsvis minskar portokostnaderna då våra medlemmar börjar inse vikten av att ha ett e-postkonto.

Samtidigt är förnyelse alltid kopplat med kostnader innan allt nytt fallit på plats. Men kostnaderna får inte orsaka att våra medlemmar får sämre kvalitet vad gäller aktiviteter.

Det är positiva signaler vi fått i enkäten från våra medlemmar vad gäller webbtidningen och nyhetsbrevet. Det stärker oss i vårt beslut och att vi har deras samtycke att arbeta vidare på den linjen.

Om det vill sig riktigt illa, med förlust 2021 och förlust 2022, så kan det egna kapitalet vara tillbaka på 315 000 kr, vilket det var när du tillträdde som ordförande 2016. På vilken nivå tycker du att det egna kapitalet inte skall underskrida för att vi skall känna oss komfortabla?

Det viktigaste är att det finns ett eget kapital som gör det möjligt för föreningen att fortleva under en kort period utan intäkter. Därför anser jag att vi inte kontinuerligt kan hämta hem medel från det kapitalet, utan vi får helt enkelt titta på hur vi kan få ner kostnaderna och öka intäkterna med bidrag.

Sedan detta skrevs har vi beviljats ett bidrag på 30 000 kronor som vi egentligen hade givit upp hoppet om.

Av Parkinson Skånes ca 1 200 medlemmar tillhör ca 120 medlemmar (ca 10%) gruppen Yngre Parkinson (under 65 år). På riksnivå tillhör ca 20% av medlemmarna gruppen Yngre Parkinson. Varför är det så? Hur skall vi bemöta det för att öka andelen yngre? Finns det någon Yngre Parkinson-medlem som är ledamot i styrelsen i någon lokalförening?        

Styrelsen har beslutat att tillsätta en arbetsgrupp som ska titta på kort- och långsiktiga mål vad gäller Yngre Parkinson. I den grupp ingår Gerard Müller (ledamot i Parkinson Skånes styrelse) och Lena Schalin (ledamot i Parkinsonförbundets styrelse). Det gläder mig att det i Parkinson Kristianstad finns styrelseledamot som tillhör Yngre Parkinson.

Vi får inte glömma att de yngre är föreningens framtid!

2017 och 2018 arrangerade Parkinson Skåne konferenser under två helger varje år med ett varierat program och med bra deltagarantal och de blev väldigt populära med höga betyg. Sedan blev det uppehåll under 2019 – 2021.  Som nytillträdd ordförande vill du satsa på dessa konferenser igen när väl pandemin lagt sig. Men det blir inte så under 2022 Varför?

Under 2022 har vi helt enkelt inte medel att genomföra dessa konferenser. Det är oerhört synd eftersom de varit så givande och välbesökta tidigare år. Men det är inte försvarbart när vår ekonomi ser ut som den gör för tillfället. Tidigare år har vi kunnat subventionerat avgiften för konferensen och utan denna har vi i styrelsen ansett att kostnaden för deltagande medlemmar blir alltför högt.

Vilka aktiviteter kan Parkinson Skåne erbjuda sina medlemmar? Var kan man läsa om aktiviteterna och hur och till vem anmäler man sig?

Det finns både regionala och lokala aktiviteter. Lokalföreningarnas olika medlemsträffar kan man läsa om på respektive lokalförenings hemsida men också i det gemensamma kalendariet. Information om vem som tar emot anmälningar finns också där.

De regionala projekten finns också att hitta i kalendariet samt i en beskrivning som finns i webbtidningen och på hemsidan. Som medlem i Parkinson Skåne kan du delta i vilka aktiviteter du vill oavsett i vilken lokalförening dessa anordnas.

Vid Parkinsonförbundets kongress i maj blev du invald som styrelseersättare? Hur ser du på det uppdraget?

Det är oerhört spännande att få inblick i Parkinsonförbundets styrelses frågeställningar direkt och samtidigt kunna bevaka de frågor som är viktiga för Parkinson Skånes medlemmar. Vi är faktiskt två från Skåne som är invalda som ersättare – jag och Lena Schalin.

Vilka kortsiktiga, -respektive långsiktiga frågor är viktiga för Parkinson Skåne? Var står vi om 3 år? 

På kort sikt tycker jag det är viktigast att vi får kontroll på våra kostnader. När det är klart finns det större möjligheter för långsiktiga frågor som att anordna konferenser i framtiden. Om 3 år ser jag en förening med yngre aktiva i våra olika styrelser och förhoppnings även fler medlemmar.

Utan våra medlemmar är vi ingen förening!

Tack Monica! Vi har nu samarbetat i många år och det har alltid varit lika trevligt att jobba tillsammans med dig.

Av Thomas Winberg