HomePorträttIntervju med Malin Parmar, föreläsare Världsparkinsondagen

Intervju med Malin Parmar, föreläsare Världsparkinsondagen

Du är professor i cellulär neurovetenskap och chef för forskargruppen utvecklings- och regenerativ neurobiologi. Berätta vad detta innebär och lite om vad du och forskargruppen konkret forskar om just nu.

Vi utvecklar nya cellbaserade behandlingar för Parkinsons sjukdom med hjälp av stamceller. Målet är att skapa nya, friska dopaminceller för att ersätta de som går förlorade vid Parkinsons sjukdom. Inom min grupp jobbar vi också med att omprogrammera celler direkt i hjärnan med hjälp av gener.

Du beskriver att det finns en optimism om att snart kunna erbjuda personer med Parkinsons sjukdom en stamcellsbehandling. Vill du berätta lite mer konkret hur behandlingen går till och vilken effekt det får för patienten? Passar den alla patienter?

Det har tidigare gjorts studier här i Lund och på andra center i världen där man transplanterat dopaminceller från foster till patienter med Parkinsons sjukdom. Vissa av dessa studier har visat ett lovande resultat, men fosterceller finna bara att tillgå i en väldigt begränsad mängd. Därför hoppas vi istället kunna ta fram celler för transplantation från stamceller. Vi har jobbat med detta i över tio år och vi hoppas snart starta den första kliniska studien. Om denna och andra liknande studier som nu inletts i bl a USA och Japan ger lovande resultat kan detta bli en behandling som ges till många patienter då det går att ta fram en obegränsad mängd celler för transplantation.

Hur hamnade du på MultiPark?

Jag har jobbar i miljön här i Lund länge och var med från starten.

Vad har du uppskattat mest under din tid på MultiPark?

Att vi tillsammans kan bygga upp en intellektuell och kreativ miljö samt finansiera viktig gemensam infrastruktur för vår forskning.

Vad gör du när du inte arbetar?

Umgås med familjen, reser, tränar, spelar TV-spel.

Tre snabba

Familj – man och 2 barn
Hobby – resa, åka skidor och andra aktiviteter
Bästa stunden på dagen – Ju senare, ju bättre

 

Av Thomas Winberg

Share