Gallicarosen – blommornas drottning

Rosor tillhör ett uråldrigt växtsläkte med fossila fynd som är 20–25 miljoner år gamla. Rosen har i årtusenden varit en symbol för kärlek och skönhet och har odlats i Kina och främre Asien i mer än 4000 år. Rosenkulturen spreds sedan till Europa via greker och romare, där Frankrike fick en stor roll i förädlingsarbetet med rosor. Idag finns det cirka 20 000 rosor registrerade och namngivna, och varje år skapas mer än hundra nya rosor genom förädlingsarbete.

Rosa gallica, den äldsta kända rosen

Gallicarosor odlades sannolikt redan ca 2000 år f.Kr i Babylonien och de har behållit sin popularitet till våra dagar. Gruppen består av ett stort antal hybrider och mutationer av den ursprungliga apotekarrosen, som den heter på svenska. Det finns gallicarosor i allt från enkla ljusrosa skönheter till helt fyllda purpurröda. Gemensamt för de allra flesta är en stark och angenäm rosdoft och dess popularitet har säkert också berott på att de är lättodlade och fodrar ett minimum av skötsel. De växer även på magra jordar och är lätta att föröka. De kräver endast lite näring och uppbindning, bevattning eller vintertäckning är inte nödvändig.

De tidiga rosorna hade vanligen rätt små blommor som var enkla men ibland hittades någon ros som spontant fått dubbla eller fyllda blommor. De togs tillvara eftersom de var ovanliga men man började dessutom korsa rosorna med varandra för att få nya sorter med större och vackrare blommor. Rosor som doftade starkt odlade man för att framställa rosenolja och rosenvatten.

Rosa Gallica Officinalis kallas också Apotekarrosen och är en av de äldsta odlade rosorna, känd från 1500-talet.

Apotekarrosen skall ha förts in till Frankrike av Thibault IV, kung av Navarra i norra Spanien, eller av en korsriddare på 1200-talet, medan andra hävdar att den fanns på Karl den stores hov redan på 800-talet. Det finns inget belägg för något av påståenden. Angivna årtal när rosen kom till Europa varierar bland författare och forskare.

Fram till 1600-talet var det ovanligt med rosor i trädgårdarna. Det var först på 1700-talet som de blev populära och då främst bland adeln som hade stora slottsträdgårdar med egna trädgårdsmästare. De här trädgårdsmästarna började korsa olika rosor och fick fram nya sorter, den ena vackrare än den andra. Trädgårdsmästarna och deras arbetsgivare nästan tävlade med varandra om vem som skulle skapa den vackraste och starkast doftande rosen. Rosförädlarna blev allt fler och både i Frankrike, England, Holland och Tyskland skapades mängder av nya rosor under 1800-talet. Då blev det också populärt bland vanligt folk att plantera rosor i sina trädgårdar.

En del kännare påstår att den ultimata buskrosen är Rosa gallica ’Versicolor’ (äv kallad Rosa Mundi). Den är en mutation av den magentafärgade Rosa gallica officinalis och har spräckliga eller randiga kronblad i rosa och vitt. Fotot: Maria Gyllström Sjövik

Den oemotståndliga polkagrisrosen

Rosa Mundi, är en av de äldsta odlade rosorna och en känd Gallicaros. Rosen omskrivs första gången 1583 men är troligtvis mycket äldre än så. Den är en mutation av rosen Rosa Gallica Officinalis och sägs vara uppkallad efter Kung Henrik II:s älskarinna, den vackra engelska adelsdamen Rosamund Clifford, som levde mellan 1150 – 1176. En teori är att Rosamund och kungen hade ett förhållande mellan 1166 och 1176 och att kungens svartsjuka drottning, Eleonora av Akvitanien, giftmördade Rosamund. Den bedrövade kungen lät enligt sägen, varje år, pryda hennes grav med rosen Rosa Mundi. En annan teori är att de hade ett förhållande mellan 1174 och 1176 och att Rosamund gick i kloster 1176, blev sjuk och dog endast 26 år gammal.

Fair Rosamund, 1861 (av Dante Gabriel Rossetti)

Det finns dock inga belägg för att Eleonora mördade Rosamund. Det finns en drastisk familjerelation mellan Henrik och Eleonora, men Rosamund nämns först 1174 och det var långt efter familjekonflikten. Rosamund och Henrik ska enligt legenden ha levt lyckligt tillsammans. Sanningen målar dock en mindre smickrande bild av det romantiserade förhållandet. Medan hans relation till Rosamund var offentlig från 1174 tillkännagav Henrik illegitima barn. Dessa relationer fanns även med andra adelskvinnor vilket antyder att han inte höll sig sitt ”livs kärlek” och inte var särskilt trogen. Det som talar för att ändå hon stod Henrik närmare var att han fortsatte ge bidrag till den kyrka där hon var begravd i flera år efter Rosamunds död. Det är inte känt om paret fick några barn. Relationen avslutades då Rosamund Clifford lämnade Henrik år 1176 för att gå i kloster. Hon avled senare samma eller nästa år inte ens 30 år.

Av: Thomas Winberg
Redigering: Maria Gyllström Sjövik

Källor:
Wikipedia
Rosen av Christina Högardh-Ihr och Lars-Åke Gustavsson