HemKulturBöckerPorträtt av Elin Wägner

Porträtt av Elin Wägner

Vem var Elin Wägner? Hon var född i Lund 1882, död 1949 i Rösås i Kronoberg, författare, journalist, feminist. Från 1944 var hon ledamot i Svenska Akademin. Hon var en av kvinnorörelsens och fredsrörelsens frontfigurer. Ligger begravd i Lund.

Anna var fosterdotter till Lars Hammar och hans hustru Anna. De köpte 1833 gården Kristianstad Hammar 1:14 på Byholmsvägen i förorten Rinkaby till Kristianstad. Fosterdottern Anna gifte sig med Nils Haraldsson 1850 och de blev ägare till gården. Paret tog då den 6-årige pojken Sven Svensson, född 1844, som blivit faderlös, som sitt fosterbarn. Sven Svensson ärvde gården. Han tog sig namnet Sven Wägner och blev filosofie doktor och far till författarna Elin Wägner och Harald Wägner. Ett barnbarn hette Ria Wägner, känd från TV på 1960-talet, dotter till Harald Wägner.

Född i Lund

Elin Wägner föddes 1882 i Lund på övervåningen av Lunds privata elementarskola (nuvarande Spyken) som då låg på Vårfrugatan. Rektor på skolan var hennes Far, Sven Wägner. Elins Mor, Anna, dog i barnsäng när Elin var 3 år gammal. 1887 fick Sven Wägner en rektorstjänst vid Nyköpings högre allmänna läroverk och 1897 utnämndes han till rektor för Helsingborgs elementarläroverk.

Journalist och författare

I Helsingborg började Elin på Appelgrenska elementarskolan för flickor och hon visade tidigt att hon hade en talang för att skriva. 1903 blev hon anställd på Helsingborgs-Posten där hon skrev reportage, kåserier och korta noveller. Från 1907 skrev hon mest för Dagens Nyheter och för Idun och de närmast följande åren blev hon mer och mer intresserad av kvinnorörelsen och fredsrörelsen vilket också beskrivs i hennes romaner.

Debutromanen, från 1907, ”Från det jordiska museet” är en samling skisser och noveller av Elin Wägner. Författaren skildrar sin omvärld i en brytningstid då det moderna samhället växer fram. Boken är uppdelad i fyra kapitel. Londonprofiler, Smålandsskisser, Snapshots, Hattnålarna

Engagerad kvinnorättskämpe

1910 gav hon ut ”Pennskaftet” som handlar om en kvinnlig journalist och om kvinnlig rösträtt. Romanen ger en oöverträffad inblick i arbetet för kvinnlig rösträtt. Kring Pennskaftet, den unga kvinnliga journalisten, och gruppen med rösträttsaktivister aktualiseras en rad frågor om kvinnornas situation i det dåtida samhället. Slagfärdigt och tankeväckande diskuteras här inte bara yrkesarbete och ekonomisk självständighet, politisk aktivism och social gemenskap utan också frågor som rör moral, erotik och kärlek.

”Helga Wisbeck” gavs ut 1913 och handlar om en kvinnlig läkare som helt fokuserar sig på sitt yrke och medvetet avstår från äktenskap och barn.

Mellan 1910 – 1922 var Elin Wägner gift med John Landquist men redan 1913 började de prata om att skiljas men det dröjde till 1922 innan de bestämde sig.

En produktiv författare

Elin Wägner var väldigt produktiv. 1916 kom ”Släkten Jerneplogs framgång” är en satirisk betraktelse av hur Sverige var när första världskriget bröt ut och året efter kom ”Åsa-Hanna”. Åsa-Hanna utspelar sig på en bondgård i Småland och handlar om Hanna som mot sin vilja blir bortgift med bonden Franse i Mellangården. Franse och hans släkt har dåligt rykte i bygden och efter bröllopet får hon veta deras hemlighet: farfar tog de livet av genom en åderlåtning som medvetet inte stoppades i tid. Hanna hamnar i ett moraliskt dilemma: skall hon avslöja det hon vet eller ska hon hålla tyst för att därigenom göra släkten respektabel igen?

1919 var hon med och grundade Rädda Barnen och samma år gav hon ut ”Den förödda vingården” som handlar om en ung svenska som i Wien möter en österrikisk officer.

Under 1920-talet reste Elin runt i Europa och där träffade hon August Ritter von Eberlein som var doktor i historia, som ogillade Versaillesfreden, som ogillade demokrati och som ogillade den tyska regeringen. De fattade tycke för varandra och inledde ett förhållande som ebbade ut i slutet på 20-talet.
Bokproduktionen fortsatte under både 1920-talet som under 1930-talet. Elin Wägner sökte var hon befann sig religiöst och hon letade efter kvinnors historia.

”Medan snälltåget rusade fram genom natten stodo två män i en sov-vagnskorridor och grälade ettrigt om en kvinna. Dock var ingen av dem varken hennes make, älskare, far eller målsman, och ingen av dem skulle erkänt att han var det minsta kär i henne. Men hon hade hos båda väckt samma ömma instinkt att beskydda, och även denna känsla är exklusiv. Båda två tyckte att den andre karln varit onödig och dum.”

Ur Dialogen fortsätter av Elin Wägner

Invald i Svenska Akademin

1944 blev hon den andra kvinnan dom valdes in i Svenska Akademin. Den första var Selma Lagerlöf.

Elin Wägners ”Vinden vände bladen” som kom 1947 är den sista romanen och ett mäktigt epos om de två släkterna Värdig och Stiernborg, vars historia spänner över många hundra år. I början på 1700-talet möts drängen Jöns och löjtnanten Johan, och de två följs sedan åt genom krig, fångenskap och i kampen om liv på herrgården Aneholm i Småland.

Familjegraven i Lund. Foto: Thomas Winberg

Elin Wägner ligger begravd på Norra Kyrkogården i Lund tillsammans med sin mor och sin bror Harald.

Thomas Winberg
Källa: Wikipedia
Albert Bonniers Förlag

Dela