Vem var Oliver Sacks?

Oliver Sacks är, förutom James Parkinson och Jean Martin Charcot, den neurolog som har haft stor betydelse för neurologiska sjukdomar, bland annat Parkinsons sjukdom.

Oliver Sacks föddes 1933 i Willesden i London i en judisk familj med fyra barn. Båda föräldrarna var läkare. Dog 2015 i New York.

1965 flyttade Sacks till New York och var bland annat professor i neurologi vid Albert Einsteins Collage of Medicine. Han har skrivit 12 böcker varav flera blivit bestsellers och det har även gjorts film och teaterpjäser av hans publikationer. Sacks var således både neurolog och författare.

1966 kom Sacks till Mount Carmel Hospital i New York. Där fanns 80 patienter som drabbats av den svåra sömnsjukan som härjade i världen 1915 – 1926. Sacks började behandla dem med L-dopa.

Baserat på sina egna erfarenheter som neurolog skrev Sacks 1973 boken Awakenings som blev filmatiserad 1990 med Robert De Niro och Robin Williams.

Först upplevde patienterna det som att livet kom tillbaka men sedan övergick behandlingen snabbt till att det uppstod svåra problem. Problemen var varseblivningsproblem, minnesförlust, psykiska handikapp kombinerade med en märklig förmåga att lösa räkneproblem, förlust av kroppsuppfattning och annat som beror på rubbningar av hjärnans funktion. Sacks studerade inte bara sjukdom utan även människor som kämpade för sin identitet och för sina liv.

Sacks anser att den grundläggande synen inom bland annat medicin är att vetenskapen enbart ser på fakta, att människan ses som maskiner, siffror, statistik. Ingenstans finner Sacks något om hur det känns att ha Parkinsons sjukdom, att få L-dopa och att bli förändrad.

Sachs sammanfattar sin erfarenhet av effekterna av L-dopa behandlingen på följande sätt:

Den enda slutsats vi kan dra är att patienter som behandlas med L-dopa mår alltid så bra som deras totala villkor tillåter, att förändring av deras kemiska förhållanden må vara en förutsättning för vilken som helst annan förändring men att den inte i sig själv är tillräcklig. Begränsningarna hos L-dopa är lika tydliga som fördelarna och om vi hoppas minska de förra och öka de senare måste vi bege oss bort om L-dopa, bortom alla rent kemiska överväganden och möta patienten och dennes varande i världen.

Av: Thomas Winberg
thomas@parkinsonskane.se

Källor: Wikipedia och Karin Åkerlund