HemHälsa & livsstilDigitaltTelemedicin och uppstart av avancerad behandling

Telemedicin och uppstart av avancerad behandling

Anders Stålhammar samtalar med Nil Dizdar Segrell, biträdande professor och överläkare i neurologi, på universitetssjukhuset i Linköping.

Referat av Parkinsonpodden den 25 januari 

År 2016 kom Socialstyrelsen med nationella riktlinjer för hur parkinsonvården skulle bedrivas på sjukhus runt om i landet. Du skulle få lika bra vård oavsett var i landet du bor var tanken. Nu 2022, kan man konstatera att det finns mycket kvar att göra, i många regioner. Men på universitetssjukhuset i Linköping fungerar parkinsonvården bra enligt de nationella riktlinjerna. Vad gör de som många andra regioner inte gör för att få en bra och effektiv parkinsonvård? Anders Stålhammar samtalar med Nil Dizdar Segrell, biträdande professor och överläkare i neurologi, på universitetssjukhuset i Linköping. Samtalet handlar om Telemedicin och om uppstart av avancerad behandling polikliniskt (ej inneliggande patienter).

Vad är då Telemedicin?

Läkaren träffar sina patient via ett datorsystem där man kommunicerar med varandra. Läkaren ber patienten göra speciella övningar för att bedöma rörligheten.

Patienterna tycker att det är positivt. De får vara hemma i sin hemmiljö och träffa läkaren, slipper att sitta i ett väntrum och vänta på sin tur. Uppfattningen är att patienten får rätt dosering av sin medicin eftersom de är i sin hemmiljö och inte stressas av andra faktorer. Uppfattningen är också att patientsäkerheten känns högre.

Det finns en supportsjuksköterska som är närvarande i hemmet i början men som successivt fasas ut. Hittills har ingen patient varit missnöjd. Tillvägagångssättet spar tid för patienten och det är ett viktigt mål. Även sjukvårdspersonalen tycker att det är ett bra sätt att arbeta på.

Inför uppstart av behandling

Inför uppstart av avancerad behandling, och här rör det sig om pumpbehandling, så kommer patienten till kliniken på morgonen för provtagning och då ställer man in rätt medicindosering under dagen och patienten kan åka hem på kvällen. Uppföljning sker via Telemedicin. Tidigare var patienten inneliggande på kliniken upp till 2 veckor innan man hade hittat rätt inställning.

Ett problem varför andra sjukhus än Universitetssjukhuset i Linköping inte använder sig av Telemedicin kan vara att erhålla en ersättningsmodell som är acceptabel. Nu har man hittat en modell som fungerar.
Första tecknet på att man går in i en avancerad fas är när medicineffekten tar slut innan det är tid att ta nya mediciner. Som patient får man en viss överrörlighet och man är redan uppe i 4 – 5 medicinintag eller fler per dygn.

För- och nackdelar diskuteras

Inför en avancerad behandlingsmetod träffas man och diskuterar de olika behandlingsmetoder som står till buds, främst pump och DBS. Man går igenom för- och nackdelar med behandlingsmetoderna och i samråd med patienten kommer man fram till en lösning och patienten sätts upp på en väntelista för en vidare utredning. Man vill undvika att patienten får allvarliga biverkningar av DBS-ingrepp och helst skall ett sådant ingrepp göras innan patienten har fyllt 65 år.

Ingen behandlingsmetod är en mirakelmetod men det är viktigt att starta en behandling innan det gått så långt att man förlorar sitt jobb eller mister sitt umgänge eller hobby. Sjukdomsförloppet bromsas inte men kompensationsmekanismerna gör att man kan upprätthålla ett stabilt läge under en längre period. En pump under huden istället för en slang i magen kan vara möjlig inom de närmaste åren men det är många variabler som skall fungera.

Många går obehandlade

Anders och Nil diskuterade frågan om hur många patienter det finns som inte medicineras eller som går till sin vårdcentral och träffar läkare som inte är uppdaterad på Parkinsons sjukdom. En allmänpraktiserande läkare har så många andra sjukdomar att ha kunskap om att det inte är lätt att hålla sig uppdaterad om Parkinsons sjukdom, som dessutom är så pass individuell.

En obehandlad patient har ett sämre utgångsläge. Ju tidigare man sätter in behandling ju bättre blir effekten av behandlingen, man behåller sina färdigheter och funktioner längre. Hjärnan måste få hjälp att behålla kompensationsmekanismerna.

Vem har då ansvaret för att de nationella riktlinjerna inte följs? Nil menar att det främst är politikerna men även sjukhusledning och neurologiavdelningar har ett ansvar. Det finns för få neurologer. På Linköpings Universitetssjukhus finns många ST-läkare som är intresserade, enligt Nil. Det bästa med att vara neurolog, enligt Nil, är att man får en långvarig relation med patienterna.

Av: Thomas Winberg

Dela