Porträtt av Oleh Hornykiewicz – forskaren som gav världen L-DOPA

Professor Oleh Hornykiewicz (1926–2020) är en av de forskare som förändrade neurologin i grunden. Med sin upptäckt av dopaminbrist i hjärnan vid Parkinsons sjukdom och utvecklingen av läkemedlet L-DOPA lade han grunden för den behandling som fortfarande är standard över hela världen. Hans forskning förvandlade Parkinson från en djupt handikappande sjukdom utan effektiv terapi till ett tillstånd där symtomen i många fall kan lindras kraftigt.

Hornykiewicz föddes den 17 november 1926 i Sichów – då Polen, nu Ukraina – och kom efter andra världskriget till Wien, där han tog läkarexamen vid Wiens universitet 1951. Han tillbringade större delen av sin karriär vid Farmakologiska institutet i Wien, med viktiga forskningsperioder i Oxford. Kolleger beskrev honom som en kombination av rigorös vetenskapsman och humanist: han var lika hemma i antika texter och konsthistoria som i laboratoriet, och han fortsatte vara forskningsaktiv långt upp i åren. Han avled 2020 vid 93 års ålder.

Dopaminbristen – den avgörande upptäckten (1960)

Under slutet av 1950-talet började Hornykiewicz använda den då nya tekniken att mäta nivåer av signalsubstanser i mänsklig hjärnvävnad. Genom att analysera färskt frusna obduktionshjärnor från avlidna personer med Parkinsons sjukdom fann han något ingen tidigare sett: en dramatisk och specifik brist på dopamin i striatum, den del av hjärnan som är central för rörelsekontroll.

Fynden, publicerade i den klassiska artikeln om noradrenalin och dopamin i den mänskliga hjärnan 1960, gav för första gången en konkret biokemisk förklaring till Parkinsons sjukdoms karakteristiska symtom som stelhet, skakningar och rörelsefattigdom. Sjukdomen gick från att vara en gåtfull neurologisk åkomma till ett tillstånd där man kunde peka på en specifik kemisk förändring i hjärnan.

Denna koppling mellan neurokemi och kliniska symtom blev också en modell för hur man senare började undersöka andra neurologiska och psykiatriska sjukdomar.

Från idé till behandling – L-DOPA-försöken i Wien (1960–1961)

När väl dopaminbristen var påvisad blev den logiska följden att försöka ersätta det dopamin som saknades. Eftersom dopamin inte kan ta sig in i hjärnan via blodet vände sig Hornykiewicz till dess föregångare L-DOPA, som passerar blod–hjärnbarriären och omvandlas till dopamin inne i hjärnan.

Wien, platsen för Hornykiewicz och Birkmayers kliniska studier av L-DOPA 1960–1961.

I november 1960 inledde Hornykiewicz ett samarbete med neurologen Walther Birkmayer. De gav intravenös L-DOPA till fem svårt sjuka patienter med Parkinsons sjukdom. Effekten var så omedelbar och kraftig att den ofta beskrivs som ett slags “mirakulöst uppvaknande”: patienter som minuten innan knappt kunnat resa sig började tala, röra sig och gå. Effekten var kortvarig, men visade att principen fungerade.

Studien, publicerad 1961, lade grunden för den utveckling som följde under de kommande decennierna, där bland andra George Cotzias utvecklade de orala behandlingsformer som i dag är standard. Trots senare förbättringar står det klart att Hornykiewicz och Birkmayers första försök utgör startpunkten för modern behandling vid Parkinsons sjukdom.

Arvet – den moderna Parkinsonvårdens fundament

Hornykiewicz forskning gjorde det möjligt att gå från en rent beskrivande syn på Parkinsons sjukdom till en förståelse som förenar symtom, hjärnans struktur och hjärnans kemi. L-DOPA är fortfarande, mer än 60 år senare, den mest effektiva och centrala behandlingen världen över.

Hans arbete etablerade också en metod: att med systematiska studier av den mänskliga hjärnans biokemi söka orsakerna till neurologiska sjukdomar. Denna metod är idag grundläggande inom neurovetenskaplig forskning.

Under sin långa karriär mottog Hornykiewicz en rad prestigefyllda utmärkelser, såsom det österrikiska hederskorset för vetenskap och konst och Warren Alpert Foundation Prize. Många kollegor ansåg att han även borde ha tilldelats Nobelpriset. Själv fortsatte han arbeta, föreläsa och skriva långt upp i åren.

När han gick bort 2020, 93 år gammal, hade han förändrat livet för miljontals människor med Parkinsons sjukdom.

Thomas Winberg, Artikelförfattare
Maria Gyllström, Redigering och publicering

Källhänvisning

Primära källor och centrala översikter:

Hornykiewicz, O. (1966). Dopamine (3-hydroxytyramine) and brain function. Pharmacological Reviews, 18(2), 925–964. Tillgänglig via PubMed: https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/5328389/

Ehringer, H. & Hornykiewicz, O. (1960). Verteilung von Noradrenalin und Dopamin … Klinische Wochenschrift, 38, 1236–1239. DOI: https://doi.org/10.1007/BF01485901

Hornykiewicz, O. (2006). The discovery of dopamine deficiency in the parkinsonian brain. Journal of Neural Transmission, Supplementum 70, 9–15. DOI: https://doi.org/10.1007/978-3-211-45295-0_3

Hornykiewicz, O. (2002). L-DOPA: from a biologically inactive amino acid to a successful therapeutic agent. Amino Acids, 23(1–3), 65–70. DOI: https://doi.org/10.1007/s00726-001-0111-9

Hornykiewicz, O. (2017). L-DOPA. Journal of Parkinson’s Disease, 7(s1), S3–S10. DOI: https://doi.org/10.3233/JPD-179004