Ayurveda – en av världens äldsta medicinska traditioner

Ayurveda (uttalas Ayur-veda) är ett av världens äldsta medicinska system och har sina rötter i Indien. Det bygger på en helhetssyn där kropp, sinne och omgivning ses som nära sammanlänkade.

Namnet kommer från sanskrit:
Ayur = liv
Veda = kunskap
Tillsammans: ”Kunskapen om livet.”

I Indien är Ayurveda en omfattande tradition, men i Västerlandet räknas den som alternativmedicin. Det finns idag inga vetenskapliga bevis för att ayurvediska behandlingar kan bota sjukdomar, och flera preparat har visat sig innehålla tungmetaller, särskilt bly, vilket lett till allvarlig förgiftning hos användare. Därför klassas Ayurveda som pseudovetenskap ur medicinsk synvinkel.

Ayurvedans grundidé – och dess problem

Ayurveda utgår från att varje människa har en unik sammansättning av tre energier, så kallade doshor. Hälsa ses som ett resultat av balans mellan dessa, i kombination med kost, livsstil och omgivning.

Eftersom systemet är så gammalt bygger det på observationer snarare än modern vetenskap. De ayurvediska texterna är skrivna på sanskrit – ett språk som gjorde det möjligt att formulera komplexa idéer mycket exakt. Bland de viktigaste verken finns Charaka Samhita och Sushruta Samhita.

Charaka Samhita och Kampavata – Ayurveda möter tidiga beskrivningar av Parkinson

Ett av de mest betydelsefulla verken inom Ayurveda är Charaka Samhita, en omfattande medicinsk text som tros ha sammanställts mellan ca 200 f.Kr. och 200 e.Kr.
Verket behandlar sjukdomslära, diagnos, behandlingar och växtlära, och utgör en central del av den ayurvediska traditionen. Det är skrivet på sanskrit, ett språk som användes för att formulera medicinska och filosofiska begrepp med stor precision.

Charaka Samhita består av åtta huvudsektioner och totalt 120 kapitel som spänner över allt från anatomi och prognos till farmakologi. Här återfinns också en av de tidigaste beskrivningarna av ett tillstånd som kallas Kampavata.

Kampavata är den term som inom Ayurveda används för att beskriva ett symtomkomplex som i hög grad överensstämmer med det vi idag benämner Parkinsons sjukdom. I de ayurvediska texterna beskrivs skakningar, stelhet och långsamma rörelser – symtom som tätt motsvarar tremor, rigiditet och bradykinesi i modern neurologi.

Inom Ayurveda förklaras Kampavata som en obalans i Vata dosha, den energi som anses styra rörelse och nervsystem. Behandlingen syftar därför till att ”lugna Vata” genom oljemassage (Abhyanga), örtpreparat och kostförändringar.

En av de örter som nämns i samband med Kampavata är Mucuna pruriens (Kappikachhu). Fröna från denna växt innehåller naturligt L-dopa – samma molekyl som fortfarande utgör grunden i dagens Parkinsonbehandling. Att växten användes för flera tusen år sedan är ett fascinerande exempel på hur noggrant antikens läkare observerade symtom och sökte lindring.

Nedan följer en sammanställning av hur Kampavata beskrevs i de tidiga ayurvediska texterna:

Även icke-motoriska problem nämns: sömnstörningar, förstoppning och mental trötthet. I Ayurveda anses Kampavata bero på en obalans i Vata dosha, som kopplas till rörelse och nervsystemets funktion. Det gör att tillståndet får en tydlig plats i Ayurvedans beskrivningar av sjukdomar som påverkar motorik, balans och sinnesfunktioner.

För att förstå detta historiska perspektiv mer konkret kan vi titta på hur Charaka Samhita, en av Ayurvedans mest betydelsefulla skrifter, beskriver Kampavata:

Kampavata i forntida Ayurveda
(~1000–600 f.Kr.)

Charaka Samhita (ca 800–600 f.Kr.) – första beskrivningen av Kampavata

Symtom: darrningar, stelhet, svaghet, långsamhet

Förklaras som obalans i Vata-dosha

Koppling mellan sinne, kropp och rörelse

Behandling: varm oljemassage (Abhyanga), kost för att lugna Vata

Mucuna pruriens – en ayurvedisk ört med modern koppling

Ett av de mest intressanta exemplen i Ayurveda är växten Mucuna pruriens, vars frön naturligt innehåller L-dopa – samma substans som är basen i dagens behandling av Parkinsons sjukdom.

Att man redan i antiken använde en växt med L-dopa visar på en imponerande observationstradition. Men – och detta är mycket viktigt – dagens Mucuna-produkter är inte jämförbara med läkemedel.

Vad forskningen säger om Mucuna pruriens

Studier har visat att:

• torkade frön innehåller cirka 5–9 % L-dopa
• engångsdoser av Mucuna ibland har snabbare effekt än syntetiskt L-dopa
• effekten kan vara något längre i vissa situationer

Man tror att detta beror på att fröet innehåller andra naturliga ämnen som påverkar upptaget.

Muccuna pruriens, en ärtväxt som användes i det antika Indien som behandling mot Kampavata.

Men det finns stora problem:

Oregelbunden dosering
L-dopa-halten varierar kraftigt mellan olika produkter, batcher och tillverkare. Det gör det omöjligt att dosera säkert.

Biverkningar
Vid längre användning har Mucuna i studier gett fler biverkningar än standardbehandling – framför allt från magen, men även förvärrade motoriska symtom.

Risk för farliga interaktioner
Mucuna ska aldrig kombineras med vanlig L-dopa-medicin (t.ex. Madopark, Sinemet eller generika). Det kan leda till farligt höga dopaminnivåer och allvarliga biverkningar.

Ej godkänt läkemedel
Mucuna räknas som kosttillskott och saknar den kontroll, renhet och säkerhet som krävs för ett läkemedel.

Mucuna pruriens är inte en säker ersättning för Parkinsonmedicin.

Mucuna pruriens är inte en säker ersättning för Parkinsonläkemedel. L-dopa-halten i växten varierar kraftigt mellan produkter, vilket gör doseringen osäker. Studier visar dessutom fler biverkningar än med standardiserat L-dopa – särskilt från magen och ibland förvärrade motoriska symtom.

Det får aldrig kombineras med vanlig L-dopa-medicin (t.ex. Madopark eller Sinemet), eftersom det kan leda till farligt höga dopaminnivåer.

Som kosttillskott saknar Mucuna den kontroll och renhet som läkemedel kräver, och bör endast användas under specialistövervakning. Riskerna omfattar bland annat överdosering, interaktioner, dyskinesier, psykiska biverkningar samt fara vid lever-/njurproblem. Det bör undvikas under graviditet och amning.

I Sverige rekommenderas Mucuna inte som behandling, eftersom riskerna är större än nyttan i jämförelse med modern medicin.

Sammanfattning

Ayurveda är en fascinerande del av medicinhistorien och visar hur långt gamla traditioner kom genom rena observationer. Beskrivningen av Kampavata liknar tydligt Parkinsons sjukdom, och den ayurvediska användningen av Mucuna pruriens visar på en imponerande förståelse för symtomlindring.

Men i dagens vård gäller följande:

• Standardiserad L-dopa i kombination med karbidopa är förstahandsbehandling.
• Mucuna pruriens är inte ett säkert alternativ på grund av varierande innehåll, risk för överdosering och brist på kontroll.

I Sverige rekommenderas Mucuna inte som behandling, eftersom riskerna är större än nyttan i jämförelse med modern medicin.

Ayurveda har ett kulturhistoriskt värde – men när det gäller behandling av Parkinsons sjukdom är det den medicinska, kontrollerade L-dopa-behandlingen som är trygg och evidensbaserad.

Thomas Winberg, Artikelförfattare
Maria Gyllström, Redigering och publicering

Källor

Ayurveda
Sharma, P.V. (1998). History of Medicine in India: Ayurveda through the Ages. Indian National Science Academy. https://archive.org/stream/

Lad, V. (2002). Textbook of Ayurveda: Fundamental Principles. Albuquerque: The Ayurvedic Press.

World Health Organization (2022). WHO Benchmarks for the Practice of Ayurveda. https://www.who.int/

Kampavata (कम्पवात)
Murthy, K.R.S. (2001). Madhava Nidana (Roga Viniscaya), Vol. 2. Chaukhambha Orientalia.

Sharma, R.K. & Dash, B. (1976–2002). Charaka Samhita (Text with English Translation), Vol. 1–6. Chaukhambha Sanskrit Series Office.

Patwardhan, B., Mutalik, G. & Tillu, G. (2015). Ayurveda and integrative medicine: perspectives on neurodegenerative disorders. Journal of Ayurveda and Integrative Medicine, 6(1), 1–8.

Charaka Samhita
Sharma, R.K. & Dash, B. (1976–2002). Charaka Samhita. Chaukhambha Sanskrit Series Office.

Meulenbeld, G.J. (1999). A History of Indian Medical Literature, Vol. 1A. Groningen: Egbert Forsten. https://archive.org/stream/

Mucuna pruriens
Manyam, B.V. (1990). Paralysis agitans and levodopa in “Ayurveda”: ancient Indian medical treatise. Movement Disorders, 5(1), 47–48. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/2404203/

Katzenschlager, R. et al. (2004). Mucuna pruriens in Parkinson’s disease: a double blind clinical and pharmacological study. Journal of Neurology, Neurosurgery & Psychiatry, 75(12), 1672–1677. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/15548480/

Bhattacharya, S.K. et al. (2000). Anxiolytic–antidepressant activity of Mucuna pruriens seed extract. Indian Journal of Experimental Biology, 38(1), 47–52.