Trötthet och Parkinsons sjukdom

Trötthet vid Parkinsons sjukdom skiljer sig från vanlig sömnighet.

Trötthet, eller fatigue, är ett av de vanligaste och mest besvärande icke-motoriska symtomen vid Parkinsons sjukdom (PS). Det är ett komplext symtom som skiljer sig från vanlig sömnighet och som i sig är en del av sjukdomsprocessen. Tröttheten kan påverka livskvaliteten dramatiskt och är ofta svår att förklara för omgivningen.

Nedan följer en översikt över hur trötthet yttrar sig och vilka bakomliggande orsaker som är kända vid Parkinsons sjukdom.

Parkinsonrelaterad fatigue

Parkinsonrelaterad fatigue beskrivs inte enbart som en känsla av att vara sömnig, utan som en överväldigande fysisk och mental utmattning som inte lindras av vila eller sömn.

Den kan ta sig uttryck på olika sätt. Fysisk fatigue innebär en uttalad känsla av muskelsvaghet eller orkeslöshet i kroppen och kan i sin tur förvärra de motoriska symtomen. Mental fatigue yttrar sig som mental utmattning, med nedsatt koncentrationsförmåga, försämrad tankeklarhet och minskad motivation, något som ofta beskrivs som ”hjärndimma”.

Tröttheten kan vara konstant eller uppträda plötsligt i form av så kallade trötthetsattacker och är ofta oberoende av både fysisk ansträngning och tid på dygnet.

Bakomliggande orsaker till fatigue vid Parkinsons sjukdom

Fatigue vid Parkinsons sjukdom har sällan en enskild orsak. I stället är den oftast ett resultat av en kombination av sjukdomsrelaterade neurologiska förändringar och sekundära faktorer kopplade till livsstil, sömn och läkemedelsbehandling.

Neurologiska orsaker (sjukdomsrelaterade)
Forskning tyder på att fatigue i många fall är direkt kopplad till Parkinsons sjukdoms processer i hjärnan.

• Dopaminbrist, som främst förknippas med motoriska symtom, spelar även en roll för motivation, energi och initiativförmåga. Därutöver förekommer störningar i andra signalsystem, såsom serotonin och noradrenalin, vilka är centrala för reglering av vakenhet, stressrespons, uppmärksamhet och energinivåer.
• En annan möjlig förklaring är störningar i hjärnans vakenhetscentra. Fatigue kan bero på primär skada eller dysfunktion i de delar av hjärnstammen som ansvarar för att upprätthålla vakenhet och mental energi, oberoende av graden av motoriska symtom.

Sekundära orsaker (livsstil och läkemedel)
Flera faktorer relaterade till sjukdomen och dess behandling kan förstärka tröttheten.

• Sömnstörningar är mycket vanliga vid Parkinsons sjukdom och kan innefatta insomni (svårigheter att somna eller att sova kvar), rörelsestörning i REM-sömn (RBD) där individen agerar ut sina drömmar, frekventa nattliga toalettbesök (nocturi) samt restless legs syndrome (RLS).
• Även läkemedelsbiverkningar kan bidra. Vissa Parkinsonmediciner, särskilt dopaminagonister, kan orsaka somnolens, det vill säga uttalad dagtrötthet, eller i vissa fall plötsliga sömnattacker. Depression och ångest är ytterligare icke-motoriska symtom som ofta förekommer vid Parkinsons sjukdom och som är nära kopplade till både fatigue och sömnstörningar.

Hantering och behandling

Eftersom fatigue är ett mångfacetterat symtom kräver behandlingen oftast en helhetssyn och individanpassade insatser. En viktig utgångspunkt är att optimera sömnen genom att identifiera och behandla bakomliggande sömnstörningar, såsom RBD eller RLS, för att förbättra nattvilan.

Måttlig fysisk aktivitet kan, anpassad efter individens förutsättningar, ha positiv effekt vid fatigue.

En medicinsk översyn är ofta nödvändig. Genomgång av läkemedelslistan kan hjälpa till att identifiera biverkningar, och dosjusteringar av Parkinsonmediciner kan ibland minska tröttheten. I vissa fall kan även stimulerande läkemedel övervägas. Regelbunden, måttlig fysisk aktivitet är en av de mest effektiva icke-farmakologiska åtgärderna mot fatigue och har visat god effekt på både fysisk och mental ork.

Kognitiv beteendeterapi (KBT) kan dessutom vara till hjälp, särskilt vid uttalad mental fatigue, genom att ge strategier för att hantera trötthetens påverkan på vardagliga aktiviteter och livskvalitet.

REM-sömnstörning (RBD)

REM-sömnstörning, eller REM Sleep Behavior Disorder (RBD), är en av de mest framträdande sömnstörningarna vid Parkinsons sjukdom och en viktig bidragande orsak till den uttalade fatigue som många patienter upplever. Ur ett forskningsperspektiv är tillståndet särskilt intressant eftersom det ofta debuterar långt innan de motoriska symtomen.

REM Sleep Behavior Disorder (RBD)

Under REM-sömnen (Rapid Eye Movement), då de flesta livliga drömmar förekommer, är kroppen normalt sett förlamad genom så kallad muskelatoni. Detta är en skyddsmekanism som förhindrar oss från att agera ut våra drömmar och skada oss själva eller vår sängpartner.

Vid RBD försvinner denna muskelparalys helt eller delvis. Personen börjar i stället agera ut drömmarna fysiskt. Rörelserna är ofta plötsliga och kraftfulla, exempelvis att sparka, slå, hoppa ur sängen, skrika eller tala högt. Drömmarna är ofta intensiva, hotfulla eller aggressiva, till exempel att bli jagad eller attackerad.

Den fysiska aktiviteten och de upprepade uppvaknandena leder till fragmenterad sömn, vilket innebär att sömnen inte blir återhämtande. Detta bidrar direkt till den uttalade tröttheten under dagtid.

Kopplingen till Parkinsons sjukdom

Sambandet mellan RBD och Parkinsons sjukdom är mycket starkt och gör RBD till en viktig klinisk indikator. Tillståndet räknas som ett prodromalt, det vill säga tidigt, icke-motoriskt symtom och kan debutera 10–15 år innan de klassiska motoriska symtomen som tremor och stelhet uppträder.

Studier visar att upp till 80–90 procent av personer med isolerad RBD, det vill säga utan andra neurologiska symtom, senare utvecklar en alfasynukleinopati, oftast Parkinsons sjukdom eller Lewykroppsdemens (DLB). Den bakomliggande orsaken tros vara skador i de delar av hjärnstammen som reglerar muskelparalysen under REM-sömnen, ett område där Parkinsons sjukdomsprocess ofta inleds enligt den så kallade Braak-hypotesen.

Behandling av RBD

Målet med behandling av RBD är i första hand att minska risken för skador och samtidigt förbättra sömnkvaliteten. Säkerhetsåtgärder är viktiga och kan innefatta att avlägsna hårda eller farliga föremål nära sängen, placera madrassen på golvet eller använda vadderade sängräcken.

Melatonin är ett hormon som reglerar dygnsrytmen och spelar en central roll för sömnen.

Farmakologiskt är melatonin ofta förstahandsval. Melatonin är ett kroppseget sömnhormon och har generellt få biverkningar.

Klonazepam, ett bensodiazepin, används som andrahandsalternativ och är ofta mycket effektivt mot symtomen, men kan ge biverkningar såsom dagtrötthet och förvirring, särskilt hos äldre.

Tidig diagnostik och behandling av RBD är avgörande för att förbättra sömnkvaliteten och därigenom minska den uttalade fatigue som många personer med Parkinsons sjukdom upplever.

Thomas Winberg, artikelförfattare
Maria Gyllström, redigering och publicering

Källor

Socialstyrelsen (2022). Nationella riktlinjer för vård vid multipel skleros och Parkinsons sjukdom. Stockholm: Socialstyrelsen.
Tillgänglig på: https://www.socialstyrelsen.se

National Institute for Health and Care Excellence (NICE) (2017, uppdaterad). Parkinson’s disease in adults (NG71). London: NICE.
Tillgänglig på: https://www.nice.org.uk

Siciliano, M. et al. (2018). Fatigue in Parkinson’s disease: a systematic review. Movement Disorders, 33(11), s. 1712–1723.

Friedman, J.H. & Friedman, H. (1993). Fatigue in Parkinson’s disease. Neurology, 43(10), s. 2016–2018.