Ny studie: DBS för Parkinsons kan öka livskvaliteten mer än enbart mediciner

Personer med Parkinsons sjukdom som får djup hjärnstimulering (DBS) tenderar att ha en mer stabil, långsiktig livskvalitet och bättre motorik än patienter som enbart behandlas med läkemedel, enligt en ny studie.

Djup hjärnstimulering, förkortat DBS, är en kirurgisk behandling för Parkinsons sjukdom där en elektrod implanteras i hjärnan för att ge mild elektrisk stimulering till specifika hjärnregioner – vanligtvis den subtalamiska kärnan (tillhör mellanhjärnan), i vilket fall behandlingen kallas STN-DBS.

STN-DBS är utformat för att lindra Parkinsons motoriska symtom, och naturligtvis finns det också ett antal godkända läkemedel som kan hjälpa till att minska tecken och symtom på sjukdomen. Hittills är dock lite känt om de långsiktiga effekterna av den ena behandlingen jämfört med den andra.

”Denna studie fann att patienter som fick STN-DBS hade stabil livskvalitet vid 5-årsuppföljning, främst på grund av förbättrad rörlighet”, skrev forskarna och tillade att detta fynd ”belyser vikten av långsiktig förbättring av resultat relaterade till aktiviteter i det dagliga livet.”

Studien, ”Neurostimulering för avancerad Parkinsons sjukdom och livskvalitet vid 5 år – En icke-randomiserad, kontrollerad studie”, publicerades i JAMA Network Open.

Dubbelriktad adaptiv DBS-kirurgi kan fungera bättre vid Parkinsons sjukdom
Detta är den första studien som utvärderar DBS kontra mediciner för Parkinsonpatienter på lång sikt. Några tidigare studier har gjorts som jämfört effekterna av STN-DBS med standardmedicinering (förkortat MED) hos personer med Parkinsons sjukdom – men dessa har i allmänhet inte följt patienterna längre än cirka tre år.

För att få ett längre perspektiv har ett team av forskare över hela Europa nu genomfört en klinisk prövning för att jämföra STN-DBS och MED hos mer än 100 personer med avancerad Parkinson under fem år.

”Såvitt vi vet är detta den första rapporten om 5-åriga QOL livskvalitet resultat efter STN-DBS för patienter med avancerad PD (Parkinsons sjukdom) jämfört med patienter som endast får standardbehandling”, skrev forskarna.

Till skillnad från de flesta kliniska prövningar, där deltagarna slumpmässigt tilldelas olika behandlingsgrupper, valde patienterna i denna studie mellan om de skulle genomgå STN-DBS eller ta mediciner.

Bedömning av livskvalitet
För att bedöma livskvaliteten använde studien ett standardiserat verktyg som kallas Parkinson’s Disease Questionnaire 8 (PDQ-8). Resultaten visade att hos patienter som fick MED var de genomsnittliga PDQ-8-poängen i stort sett stabila under det första året, men försämrades sedan gradvis under de följande fyra åren. I slutändan, efter fem år, var PDQ-8-poängen i gruppen som enbart använde läkemedel betydligt sämre än de hade varit från början.

I STN-DBS-gruppen förbättrades däremot PDQ-8-poängen signifikant under det första året efter operationen. Poängen sjönk sedan något under de följande fyra åren – men i slutet av den femåriga studien var den genomsnittliga PDQ-8-poängen bara några poäng sämre än vid början av studien och förändringen var inte statistiskt signifikant. Det betyder att det är matematiskt möjligt att skillnaden kan bero på ren slump.

”Det viktigaste resultatet av denna prospektiva, kvasi-experimentella, icke-randomiserade kontrollerade studie är att QOL livskvalitetresultat vid 5-års uppföljning var stabila i STN-DBS-gruppen och försämrades i MED-gruppen”, säger forskarna.

Test av motorik
Ett standardmått på motorisk funktion, kallat Scales for Outcomes in PD-motor scale (SCOPA-M), visade på signifikant försämring efter fem år i MED-gruppen. Men i STN-DBS-gruppen var de genomsnittliga SCOPA-M-poängen något högre efter fem år än vid början av studien, även om skillnaden inte var statistiskt signifikant.

Ökat behov av levodopa
Läkemedlet levodopa anses allmänt vara standard för behandling av Parkinsons sjukdom. Forskarna noterade också att den genomsnittliga dagliga ekvivalenta dosen av levodopa – ett mått som används för att uttrycka den totala mängden levodopa som en person tar på en dag – ökade signifikant i MED-gruppen under de fem år som studien pågick, medan den minskade signifikant i STN-DBS-gruppen.

Risker med STN-DBS
Under studiens gång rapporterades totalt 39 allvarliga säkerhetsproblem hos 17 patienter i STN-DBS-gruppen. Av dem var 13 relaterade till operationen eller den apparat som användes för DBS. Även om alla dessa säkerhetsproblem löstes utan ytterligare problem, noterade forskarna att säkerhetsriskerna med alla invasiva operationer som DBS ”visar vikten av grundliga preoperativa bedömningar av risk-nytta-förhållanden.”

Forskarna drog trots detta slutsatsen att fler fördelar sågs med DBS för Parkinsons än med enbart användning av mediciner.

”Dessa fynd kan ge användbar information när man ger råd till patienter om effekten av STN-DBS för PD och övervakar patienter postoperativt i långtidsuppföljning”, skrev forskarna.

Av Marisa Wexler, MS

Läs hela studien här→

Översatt och redigerad:
Thomas Winberg