Nyhetsbrev
Missa inga nyheter! Anmäl dig till vårt nyhetsbrev som kommer en gång i månaden. Du som är medlem och har anmält din e-postadress får automatiskt nyhetsbrevet.
Parkinsons sjukdom finns beskriven i de ayurvediska skrifterna (indisk läkekonst eller livskunskap/livets vetenskap) som är daterade så långt tillbaka som till 5000 f.Kr.
James Parkinson (1755 – 1824) påstås ha varit först med att beskriva de typiska symtomen för Parkinsons sjukdom. Året var 1817. Men James Parkinson gjorde aldrig några kliniska studier. Han observerade bara 6 personer. Och drog slutsatser av sina observationer. Det var ”neurologins fader” Jean-Martin Charcot som efter kliniska studier gav sjukdomen dess namn ”Parkinsons disease”. (läs artiklarna om James Parkinson och Jean-Martin Charcot)
I Kina hade man tidigare än 1817 beskrivit personer med samma symtom som vad nu James Parkinson gjorde. Men mycket tidigare än så är sjukdomen beskriven i de ayurvediska skrifterna (indisk läkekonst eller livskunskap/livets vetenskap) som är daterade så långt tillbaka som till 5000 f.Kr. Det var en period där människors förståelse för lidande var begränsade till vad gudarna och onda andar gjorde med dem.
600 f.Kr. sammanställde den indiske läkaren Sushruta de första iakttagelserna av den sjukdom som skulle bli Parkinsons sjukdom, långsamhet och akinesi. De kallade sjukdomen för Kampavata. Kamp betyder skakning/tremor medan vata är svårare att tyda (kraften som styr kroppen och sinnet).
Behandlingen, som finns i skrifter från 1000 f.Kr, bestod i huvudsak av frön från en växt som heter Muccuna pruriens, som är en ärtväxt och kallas för Sammetsöra. Frön blandades med mjölk som behandling mot Kampavata. Växten är vanligt förekommande i Indien, Afrika och i Karibien.
Dess frön är en viktig ayurvedisk ört och den har en lång historia. Dess huvudbeståndsdel är levodopa. Forskare fann 1937 att fröna innehöll 4 – 6% L-dopa. I över 2 000 år har behandlingen med dessa frön (kallades atmagupta) använts vid behandlingen av Kampavata i Indien.
Ayurveda, läran om att leva ett vardagligt liv är sedan flera tusen år tillbaka också en indisk läkekonst. Enligt förespråkarna är ayurveda grunden i ett holistiskt (helhetstänkande) perspektiv och vediska (offer till gudarna) som en central utgångspunkt. Ayurvedisk medicin betraktas som alternativmedicin. Vetenskapliga belägg för att ayurvedisk medicin skulle kunna bota någon sjukdom saknas och därför är ayurvedisk medicin en s.k. pseudovetenskap. Ett flertal preparat har visat sig innehålla tungmetaller, särskilt bly, vilket lett till allvarlig blyförgiftning hos vissa användare.
Thomas Winberg
Läs mer