Film, Kultur / 2021-02-02

Recension: Se ”Spring Uje spring”

Något av det svåraste vi kan mötas av i livet är att få vetskap om att vi, eller någon annan i familjen, har drabbats av en obotlig sjukdom eller har drabbats av en svår kronisk sjukdom.

”Spring Uje Spring” är en vacker, äkta, stark, berörande, fin, varm och vemodig film som tar upp livets stora som små ämnen med värme, vemod och musik. Filmen är personlig och magisk och redan i januari utses den som kandidat till en av årets bästa svenska filmer. Filmen handlar om Uje Brandelius som strax innan han skall fylla 50 år får diagnosen Parkinsons sjukdom.

I söndags den 31 januari bestämde jag mig för att se filmen på TV genom att hyra den. Jag hade läst på vad recensenterna hade tyckt och de var överlag mycket positiva och filmen hade fått 3 Guldbaggar. Jag tycker att jag har tillräckligt med kunskap om sjukdomen och dess olika faser, för att bedöma innehållet i filmen, eftersom jag har diagnosen Parkinsons sjukdom sedan 2008.

Mitt i vardagen, strax innan Uje Brandelius skall fylla 50 år, börjar han skaka i en hand och han har svårt för att knyta skosnöre och att knäppa knappar. Efter undersökningar (speciellt jobbiga röntgenundersökningar av huvudet) träffar han sin läkare som ger honom diagnosen Parkinsons sjukdom. Dessa moment har vi alla som har diagnosen gått igenom. Läkaren informerar honom om att det är en kronisk sjukdom och på sikt kommer kroppen att försvagas och motoriken och balansen kommer att bli sämre och sämre. Livskvaliteten kommer successivt att försämras. Något botemedel finns inte. Det som erbjuds i första hand är bromsmediciner. Uje är chockad efter läkarens tydliga besked.

Det syns tydligt i Ujes ögon hur orolig han är för framtiden och hur orolig han är för att berätta om sin diagnos för familjen. Att inte berätta för sin familj gör att Uje blir förändrad, vilket alla med Parkinsons sjukdom blir på ett eller annat sätt. Han har lättare för att bli irriterad och han sårar vänner och medlemmarna i bandet Doktor Kosmos där Uje är en av medlemmarna. De har gjort ett flertal populära låtar som finns på Spotify och på YouTube. Senaste albumet gavs ut 2019 och heter ”Hej Alla Barn”.

Har man en positiv livssyn så finns det positiva saker med att ha diagnosen Parkinsons sjukdom. Det låter konstigt, eller hur? Jag har lärt mig att uppskatta vardagens glädjeämnen och ta vara på stunderna på ett sätt som jag inte gjorde innan diagnosen.Uje håller humöret uppe och behåller en optimistisk livssyn. Och det är viktigt att ha denna livssyn. Har man denna optimistiska livssyn så behöver inte livskvaliteten försämras alltför mycket som Ujes läkare påstod. Men det beror naturligtvis på hur snabbt sjukdomen utvecklar sig.

Och nu gör jag ett tillfälligt stopp i filmen och informerar er som kanske inte kan så mycket om sjukdomen. Symtomen skiljer sig mycket mellan olika personer. Vissa får flera symtom samtidigt inom loppet av några år medan för andra kommer de smygande i årtionde. Symtomen delas in i motoriska och icke-motoriska symtom och sjukdomsförloppet delas in i tre faser: tidig sjukdom, fluktuationsfas (dosglapp) och komplikationsfas. Exempel på icke-motoriska symtom är balanssvårigheter, trötthet, sömnproblem och inkontinens. Uje har motoriska symtom och han är i tidig sjukdomsfas. Jag hoppas att Uje har fått handboken för personer med nydiagnosticerad sjukdom. Jag som har haft sjukdomen i 13 år är mellan fas två och fas tre och har både motoriska och icke-motoriska symtom. Uje vet om vad han har att vänta sig om han har samma utveckling av sjukdomen som vad jag har.

När vissa filmkritiker skriver att filmen är en komisk pärla eller att det är en rolig film då vänder jag blad för vi kan omöjligt ha sett samma film. Produktionsbolaget, Filmlance International AB, skriver om ”Spring Uje Spring”:

Livet blir sällan som man har tänkt sig. Uje Brandelius självbiografiska berättelse vävs ihop med popmusik om livet och vardagen. Det är när livet tar vändningar du inte kunde fantisera om som frågan ställs på sin spets. Vad är det som är värt något? Uje Brandelius och han familj spelar sig själva i en film som utspelar sig under ett par sommarveckor i Stockholmsförorten Bredäng.”

Produktionsbolaget karaktäriserar filmen som en komedi. Det tycker jag är märkligt. Var går gränsen, om det finns någon, när det är ok att göra en komedi om en progressiv kronisk sjukdom?

Jag såg filmen alldeles nyss och jag hade läst recensionerna innan vilket gjorde att jag hade en klar bild av filmen, trodde jag. Men så var det inte. Filmen är värd att ses. Den rymmer många äkta känslor och är gripande på många sätt. Trots att jag levt med sjukdomen under många år så blir jag berörd av Uje och hans familj. Och Uje, livet är inte slut för att vi har diagnosticerats med Parkinsons sjukdom.
Behåll din positiva livssyn. Det är oerhört viktigt.

Stefan Einhorn skrev boken ”Konsten att fördärva sitt liv” där han bland annat berättar om att han har diagnosen Parkinsons sjukdom. I boken skriver han följande: ”Livet är i högsta grad värt att leva trots att jag har Parkinsons sjukdom”.

Till alla er som har Parkinsons sjukdom eller är anhörig eller har någon nära vän som har sjukdomen: SE FILMEN.

Filmen finns att hyra på SF anytime fr om 29/1-21.
Hyr filmen här →

Lund 2021-01-31
Thomas Winberg thomas@parkinsonskane.se