Marie Curie – kvinnan som förändrade vetenskapen

Marie Curie räknas som en av vetenskapshistoriens mest banbrytande personer. Med en kombination av intellektuell skärpa, envishet och personlig uppoffring förändrade hon vår förståelse av materia och strålning – och lade grunden till flera medicinska behandlingar som används än i dag.

En uppväxt präglad av kunskap och motgångar

Marie Curie föddes som Maria Skłodowska den 7 november 1867 i Warszawa, som då låg i det ryskkontrollerade Kejsardömet Ryssland. Hennes far Władysław Skłodowski var lärare i fysik och matematik och väckte tidigt hennes intresse för naturvetenskap genom att låta henne ta del av laboratorieutrustning och experiment. Modern Bronisława Skłodowska var föreståndare för en flickskola, men dog i tuberkulos när Marie bara var tio år gammal.

Marie Curie, född Maria Skłodowska, växte upp i Warszawa. Huset på Freta 16 i stadsdelen Nowe Miasto är hennes födelseplats och rymmer i dag ett museum.

Marie var yngst av fem syskon i en familj där utbildning värderades högt trots ekonomiska svårigheter. Samtidigt levde familjen i ett Polen där ryska myndigheter begränsade både polskt språk och högre utbildning – särskilt för kvinnor. Dessa omständigheter kom att prägla hennes uppväxt och stärkte hennes beslutsamhet att studera vidare.

Eftersom kvinnor inte fick studera vid universitet i Polen deltog Marie i det så kallade flygande universitetet, en hemlig utbildningsverksamhet där undervisningen skedde i privata hem. Här studerade hon naturvetenskap, matematik och filosofi. För att kunna finansiera sina framtida studier arbetade hon under flera år som guvernant på landsbygden. Hon och systern Bronisława hade en överenskommelse: Marie skulle arbeta och hjälpa systern att bli läkare – senare skulle systern hjälpa Marie ekonomiskt.

Studier i Paris

År 1891 flyttade Marie till Paris för att studera vid Sorbonne. Hon levde under mycket enkla förhållanden i en kall studentbostad och hade ofta ont om mat. Nästan all hennes tid ägnades åt studierna. Trots svårigheterna utmärkte hon sig snabbt och tog examen i fysik 1893 som bäst i sin klass och året därpå examen i matematik.

Marie och Pierre Curie arbetade sida vid sida i laboratoriet i Paris och lade grunden till den moderna forskningen om radioaktivitet.

Under studietiden mötte hon fysikern Pierre Curie, som snart blev både hennes forskningspartner och livskamrat. De gifte sig 1895 i ett mycket enkelt bröllop utan ringar eller ceremonier. I stället gav Pierre Marie en cykel, och deras smekmånad bestod av en cykeltur genom Frankrike.

Deras liv präglades av enkelhet och ett gemensamt fokus på vetenskap. Paret fick två döttrar. Irène Joliot-Curie, född 1897, blev själv forskare och fick Nobelpriset i kemi 1935 för upptäckten av artificiell radioaktivitet. Den yngre dottern Ève Curie, född 1904, valde en annan väg och blev pianist, journalist och författare. Hennes biografi Madame Curie från 1937 kom att forma bilden av modern för generationer av läsare.

Upptäckten av radioaktiviteten

Marie Curie började undersöka ett nytt och dåligt förstått fenomen: strålning från uran. Tillsammans med Pierre arbetade hon i ett enkelt laboratorieutrymme som ofta beskrivits som ett dragigt skjul. Genom noggranna experiment lyckades de identifiera två nya grundämnen – polonium, uppkallat efter Maries hemland Polen, och radium. De myntade också begreppet radioaktivitet.

Nobeldiplomet från 1911 då Marie Curie tilldelades Nobelpriset i kemi för upptäckten av polonium och radium.

Arbetet var extremt arbetskrävande och utfördes utan kunskap om strålningens farliga effekter. Trots de hårda villkoren beskrev Marie senare dessa år som de lyckligaste i sitt liv.

År 1903 tilldelades Marie och Pierre Curie tillsammans med Henri Becquerel Nobelpriset i fysik. Till en början hade Marie inte inkluderats i nomineringen, men Pierre insisterade på att hennes avgörande roll skulle erkännas.

Ett liv som förändrades

Tre år senare inträffade en tragedi. 1906 omkom Pierre Curie i en trafikolycka i Paris, påkörd av en hästdroska. Marie stod då ensam med två barn och ett omfattande forskningsarbete.

Kort därefter blev hon den första kvinnliga professorn vid Sorbonne, när hon tog över sin makes tjänst. Hon fortsatte forskningen om radioaktivitet och utvecklade metoder för att isolera radioaktiva ämnen.

År 1911 tilldelades hon Nobelpriset i kemi för upptäckten av polonium och radium samt för att ha lyckats isolera dessa ämnen och beskriva deras egenskaper. Hon blev därmed den första personen i historien att få två Nobelpris.

Vetenskap i krigets tjänst

När första världskriget bröt ut använde Marie Curie sina kunskaper praktiskt. Hon organiserade mobila röntgenenheter – de så kallade “petites Curies” – som gjorde det möjligt att undersöka skadade soldater nära fronten. Hon utbildade även sjukvårdspersonal i radiologi. Arbetet räddade sannolikt tusentals liv.

Samtidigt byggde hon upp Radiuminstitutet i Paris, som blev ett viktigt centrum för forskning om radioaktivitet och dess medicinska användning, särskilt inom cancerbehandling.

Marie Curie och hennes dotter Irène i laboratoriet. Irène Curie fortsatte moderns forskning och fick Nobelpriset i kemi 1935.

Ett liv som kostade hälsan

Under många år arbetade Marie Curie utan skyddsutrustning med radioaktiva ämnen. På den tiden kände man ännu inte till strålningens risker. Hon förvarade ibland radium i skrivbordslådor och bar provrör i fickan eftersom de lyste svagt i mörkret.

Från 1920-talet började Marie visa tydliga symtom på kronisk trötthet, återkommande infektioner och försämrad syn (grå starr, delvis kopplad till strålning) samt allmän fysisk svaghet. Trots detta fortsatte hon att leda Radiuminstitutet i Paris, resa internationellt och stödja forskning och utbildning, särskilt för kvinnor.

Mot slutet av sitt liv diagnostiserades Marie Curie med aplastisk anemi, en allvarlig blodsjukdom där benmärgen slutar producera tillräckligt med blodkroppar. Sjukdomen orsakades med stor sannolikhet av långvarig joniserande strålning, var vid denna tid obotlig, ledde till extrem trötthet, infektionskänslighet och blödningar.

År 1934 lades Marie in på sanatoriet Sancellemoz i de franska Alperna. Där fick hon vila, frisk luft och omvårdnad, men hennes tillstånd försämrades stadigt. Marie Curie avled den 4 juli 1934, 66 år gammal.

Ett arv som förändrade världen

Marie Curie blev i bokstavlig mening ett offer för sin egen forskning. Hennes anteckningsböcker och laboratoriematerial är än i dag så radioaktiva att de förvaras i blyinklädda behållare och endast får hanteras med skyddsutrustning. Trots sjukdom och lidande uttryckte hon aldrig bitterhet. Hon såg sitt arbete som en tjänst för mänskligheten, inte som ett personligt risktagande.

Staty av Marie Curie som håller en modell av grundämnet polonium, uppkallat efter hennes hemland Polen.

Hennes död bidrog till att världen förstod behovet av strålskydd och arbetsmiljösäkerhet inom forskning och medicin – ett viktigt, om än dyrköpt, arv. Hon är än idag den enda personen som fått Nobelpris i två olika naturvetenskapliga ämnen. Trots sina meriter mötte hon könsdiskriminering, främlingsfientlighet och akademisk misstro. När hon nominerades till franska vetenskapsakademien röstades hon ner – trots att hon redan var Nobelpristagare.

Ändå fortsätter hennes arbete att påverka världen långt efter hennes död.

Thomas Winberg
Artikelförfattare

Maria Gyllström
Redigering och publicering

Källor

Encyclopaedia Britannica (2024). Marie Curie. Tillgänglig på: https://www.britannica.com/biography/Marie-Curie

Institut Curie (2024). Marie Curie: Biography. Tillgänglig på: https://curie.fr

Nobel Prize Foundation (2024). Marie Curie – Biographical. Tillgänglig på: https://www.nobelprize.org/prizes/physics/1903/marie-curie/biographical/

Science History Institute (2024). Marie Curie. Tillgänglig på: https://www.sciencehistory.org/historical-profile/marie-curie