MultiPark, Nyheter / 2024-02-01

Referat från MultiPark Café – Fysisk aktivitet och den åldrande hjärnan

Föreläsningar den 31.1.2024

Martina Svensson, kommunikationsansvarig på MultiPark och biträdande forskare i Experimentell Neuroinflammation, inledde med att presentera MultiPark.

Vad är MultiPark?
MultiPark är ett strategiskt forskningsområde vid Lunds universitet. Det innebär att regeringen anser att här finns potential att utveckla profilerad forskning som är relevant i samhället på högsta internationella nivå. Vid MultiPark bedrivs tvärvetenskaplig forskning om neurodegenerativa sjukdomar, hela vägen från molekyl till patient.

MultiParks målsättning är att radikalt förbättra livet för patienter som lider av Parkinsons sjukdom och relaterade neurodegenerativa åkommor. Våra forskare siktar mot forskningsresultat som kan appliceras i samhället och bidra till nya behandlingsmetoder. Idag finns det flera effektiva läkemedel för att behandla Parkinsons sjukdom. Tyvärr avtar deras möjlighet att symptomlindra efterhand. Därför behövs nya behandlingar som saktar ner eller avstannar sjukdomens förlopp.

Mer än en miljon européer lider av Parkinsons sjukdom som yttrar sig i form av skakningar och stelhet. När sjukdomen fortskrider brukar symptomen bli värre. Dessutom tillkommer andra besvär, till exempel trötthet, sömn- och minnesproblem, ångest, depression och demens. De flesta som får Parkinsons sjukdom insjuknar när de är mellan 55 och 60 år. Eftersom medelåldern ökar kommer allt fler patienter att få Parkinsons sjukdom vilket också innebär en ökad ekonomisk börda för samhället.

Störst chans att hitta ett botemedel har forskarna om problemet angrips från flera olika håll. Forskarna i MultiPark undersöker hur sjukdomen utvecklas och framskrider på cellnivå, hur den påverkar olika delar av nervsystemet och vilka konsekvenser den har på patientens vardagsliv. Målet är inte bara att förbättra patienternas kroppsfunktioner och hälsa utan också deras möjligheter att vara aktiva och delaktiga i samhället. Forskningsområdet bygger på ett samarbete mellan Lunds universitet, Skånes universitetssjukhus i Lund och Göteborgs universitet.

 

Fysisk aktivitet och träning vid Parkinsons sjukdom
Jan Lexell, professor och forskargruppledare för Rehabiliteringsmedicin

Begrepp och definitioner
• All kroppsrörelse som leder till en ökad energiförbrukning utöver viloförbrukningen kan ske i hemmet, i vardagliga aktiviteter, på arbetet, genom aktiva transporter och under fritiden
• Fysisk aktivitet kan vara – Aerob (kondition) – Muskelstärkande (styrka)
• Fysisk träning – Planerad och strukturerad fysisk aktivitet som syftar till att bibehålla eller förbättra fysisk ”fitness” som kondition och styrka i med hög intensitet innefattar oftast ombyte till träningskläder

WHO 2020 – riktlinjer
• Nya riktlinjer om fysisk aktivitet och stillasittande
• Fokus på betydelsen av regelbunden fysisk aktivitet, både aerob och muskelstärkande
• 150-300 minuter/vecka av fysisk aktivitet med måttlig intensitet eller 75-150 minuter/vecka av fysisk aktivitet med hög intensitet
• Muskelstärkande aktiviteter med måttlig intensitet 2 dagar eller mer varje vecka

FYSS 2021
• Prevention -Regelbunden fysisk aktivitet är möjligen relaterad till minskad risk att utveckla Parkinsons sjukdom
• Indikationer -Fysisk aktivitet och träning är indicerad tillsammans med andra hälsosamma levnadsvanor
• Kontraindikationer och samsjuklighet -Innan fysisk aktivitet individuell riskbedömning avseende hjärt-kärlkomplikation
• Verkningsmekanismer -Ökning av nervtillväxtfaktorer (?) -Förbättrad funktion i lillhjärnan efter balansträning

Effekter av fysisk aktivitet
• Motoriska symtom minskar – Gång och balansträning+++ -Aerob fysisk aktivitet (>65% av maxpuls)++
• Gånghastighet ökar – Gång- och balansträning (utmanande)+++ -Träning på gångband (3 gånger/vecka)++
• Balansen förbättras – Gång- och balansträning utmanande)+++
• Fallfrekvensen minskar – Gång- och balansträning (utmanande)+++
• Gångsträcka ökar – Aerob fysisk träning (>65% av maxpuls)+++ -Styrketräning (progressiv)++ -Träning på gångband +++
• Konditionen förbättras – Aerob fysisk träning (>65% av maxpuls)+++
•  Muskelstärkande fysisk aktivitet (2 gånger/vecka) ++++

Rekommenderad fysisk aktivitet
• Gång- och balansträning – Förbättrar motoriska symtom, gånghastighet och balans samt minskat antal fall -Individanpassad med gradvis ökad komplexitet -50-60 minuter/tillfälle, 3 gånger/vecka
• Aerob fysisk aktivitet -150 minuter/vecka av måttlig intensitet, 3-7 gånger/vecka
• Muskelstärkande fysisk aktivitet – Individuellt anpassad -8-15 repetitioner, 1-3 set, 2-3 gånger/vecka

Diagnosspecifika råd
• Bör utformas individuellt, gärna av medicinskt kunnig person men inte nödvändigt
• Kan vara övervakad, men inte nödvändigt (gruppträning)
• Bör ske i ”on-fas”
• Tid för uppvärmning och nedvarvning ska räknas
• Gradvis ökning av den fysiska aktiviteten
• Gärna funktionella övningar
• Utmanande balansövningar
• Gång- och balansövningar, cykel, cross-trainer, stavgång, dans, tha chi
• Bordtennis, boxning, gåboll
• Hindrande – Själva funktionsnedsättningen, negativ självbild. Tidsbrist, brist på motivation, nedsatt självkänsla, brist på anläggningar, utrustning, information och transporter – Andras negativa attityder, kostnaden
• Underlättande – Glädjen att röra sig, ökad energi, avslappning -Förbättrat humör, sömn, motivation, självkänsla – Socialt stöd, utbildad personal, social stimulans

Hur blir man mer fysiskt aktiv?
• Beteendeförändrande tekniker – stöd för personer med funktionsnedsättning att nå en bättre hälsa
• Sätt tydliga mål, planera genomförandet och få tekniker för att styra sig själv i förändringsarbetet
• Beteendeförändrande komponenter – monitorering och återkoppling
• Inga skillnader avseende typ av funktionshinder, vem som ledde träningen, om den skedde individuellt eller i grupp, eller gavs ansikte mot ansikte eller via telefon.

 

Fysisk aktivitet för Parkinsonpatienter med gångsvårigheter
Magnus Lindh-Rengifo, disputerad fysioterapeut i forskargruppen Rehab/Motor Aspects

Fysisk aktivitet
•  Lägre än friska kontroller i samma ålder
•  Stor del når inte riktlinjer och nationella mål
•  De som uppger lägre fysisk aktivitet = högre risk att utveckla kognitiv påverkan mm.
•  Initialt, ensidiga symtom, minskad armsving, även koordination av de olika sidorna

Påverkar gångmönster
• Minskad steglängd, minskad gånghastighet, ökad axial rigiditet och försämrad rytmicitet. Efter cirka 5 år – uppåt 75% någon form av gångsvårighet
• Låg förväntan träningseffekt
• Tidsbrist
• Rädsla för att falla
• Svårigheter till/från plats för aktivitet
• Motoriska och icke motoriska symptom

Underlättande faktorer
• Socialt stöd
• PS kompentens hos tränare
• Att kunna träna med andra

Upplevda gångsvårigheter
• Relationen till objektiv gång
• Hur en uppfattar sin gångförmåga samt sina gångsvårigheter

Adderat perspektiv på fysiska aktivitet och gångrelaterade aktiviteter
• Låg till måttlig korrelation till objektiva gångmått
• Berör hur individen upplever sina gångsvårigheter

Faktorer associerade med upplevda gångsvårigheter
• Data kommer från studien Boende och hälsa hos personer med PS
• Frysningsepisoder (FoG)
• Generell tilltro till sin egen förmåga
• Fatigue (extrem trötthet)
• Sjukdomsduration
• Funktion i nedre extremiteter
• Ortostatiskt blodtryck Bradykinesi
• Postural instabilitet

Faktorer som förutsäger upplevda gångsvårigheter 3 år senare
• Bekymmer för att falla
• Upplevda balansproblem när två saker utförs samtidigt
• Påverkad av smärta

 

Kan vissa idrotter ge demens?
Niklas Marklund, professor och forskargruppledare för Translational Neurotrauma group samt egen journalistisk undersökning.

Män som spelade fotboll i allsvenskan fram till mitten av 1900-talet drabbades oftare av demens jämfört med andra män som inte spelade fotboll. Det gäller även ridolyckor, kampsporter, ishockey, amerikansk fotboll och rugby. Inom fotbollsvärlden är det främst nickarna som är orsaken.

För ca 3 år sedan fick det internationella Rugbyförbundet World Rugby en stämning från 225 före detta professionella spelare, samtliga med sviter från hjärnskador. Flera av rugbyspelarna är numera dementa. Tidigare liknande stämningar har lösts genom förlikning. Sambandet är svårt att slå fast vetenskapligt, då de flesta studier som gjorts antingen bygger på djurförsök eller så har demensen upptäckts långt efter det att man slutat med sporten.

En av de mer uppmärksammade studierna publicerades 2019 i New England Journal of Medicine. Forskarna hade undersökt neurodegenerativa sjukdomar hos 7 676 före detta professionell skotska fotbollsspelare och jämfört dem med en kontrollgrupp på 23 000 individer. Fotbollsspelarna löpte en mer än tre gånger större risk att dö av en demenssjukdom än de som ingick i kontrollgruppen och störst var risken för försvarare.

Karolinska Institutet har också gjort en studie på 6 000 personer som var aktiva i Allsvenskan mellan 1924 och 2019. De jämfördes med en kontrollgrupp på 56 000 personer. De konstaterade samma slutsats som den engelska studien. Fotbollsspelarna hade 62% högre risk för demens än kontrollgruppen. Risken för Parkinsons sjukdom var däremot 32% lägre hos fotbollsspelarna. Resultatet har publicerats i The Lancet Public Health.

TAU-PET är en ny avbildningsmetod med störst betydelse vid Alzheimers sjukdom men även vid andra neurologiska sjukdomar. Forskarna bakom en fallstudie vid Lunds Universitet menar att den kan få stor betydelse för att utveckla nya läkemedel. Proteinet TAU har en viktig funktion för transporten av olika ämnen i hjärnans nervceller.

Mer om minnesförsämring och PET-kamera i nästa Nyhetsbrev.

Uthållighetsidrott och hjärnhälsa
Martina Svensson, Kommunikationsansvarig på MultiPark och biträdande forskare i Experimentell Neuroinflammation

Vad händer i hjärnan när man tränar?
Har följt 40 000 Vasaloppsåkare och konstaterar 30% lägre risk att utveckla demens hos Vasaloppsåkare och 45% lägre risk att utveckla vaskulär demens.

Försök att:
• Öka din fysiska aktivitet
• Se träningen som en livsstil
• Fokusera på det du kan göra

 

Antecknat av: Thomas Winberg